Sanningen kommer ur barns munnar…

Jag älskar att babbla med barn. Deras spontanitet, spärrlöshet och fantasi ger en extra krydda åt diskussionerna, fast det ibland kan kännas som ”gomorron yxskaft” – kommunikation. Men efter att själv ha haft många verbala och fantasifulla barn har jag lärt mig sålla lite bland ”sanningarna”.

Med det här menar jag naturligtvis inte att barn ”ljuger” mer än vuxna. Nej, absolut inte. Men den Magiska Värld de lever i har, om allt är väl, mycket mera färg än vår. 

Inte heller menar jag att man inte ska tro på barn. Nej. Men jag menar att man ibland måste se lite med humor på deras babbel. 

Eftersom jag har varit hemma med våra barn i många år, så har vårt hus periodvis nästan fungerat som dagis, lekskola och eftis för både våra och en massa andra barn. Under årens lopp betyder det att jag har hört en hel del babbel. Skulle jag tro på allt skulle jag tro att du : 

som mamma 

-köper kondomer åt din 9-åriga son att ”ha färdigt” i bordslådan

-visar rumpan för ditt barn i tid och otid

-tycker att det är ok att lämna X, en av klassens pojkar, objuden på kalaset, för att du ”inte  tycker om” X`s mamma”

-alltid är på ”tråkigt” humör

-inget säger när lillasyster trakasserar sina kompisar

-inte bryr du dig fast storasyster terroriserar lillasyster dagarna i ända

-säger att man inte behöver tvätta sig för att man luktar gott ändå

-blir jätte arg om ditt barn äter ens en smula socker

-alltid försvarar pappa i huset, ”som om han vore ett barn”

-har utställning med dina ”blöjor” för barnen så de ska veta hur det det blir ”sen”

-är röd i ansiktet för att du alltid är arg

som pappa

-vägrar ge ungen pengar till mat när du är på resa och menar att ungen istället kan plocka bär och svamp

-springer naken omkring i huset med snoppen hängande och slängande, fast ni har gäster

-blev så full i lördags att du inte hittade hem (ber att få påpeka att jag vet att det inte var så…)

-har många fruar och bor än här än där

-tycker mer om att bygga med lego än vad ungarna gör

-hänger upp ungarna på väggen när du blir arg (ber att få påpeka att jag vet att det inte är så ”på riktigt”)

-köper barbiedockor i smyg (för att din fru inte gillar barbies) till dina döttrar 

 

Fast…ja fast vad vet jag egentligen? Kanske det är just så hos er…

Men vänta nu… sa jag just att mina barn är verbala…och fantasifulla… GULP. Ööööh….nej, förlåt nu, men jag vet faktiskt inte om jag vill veta vad de har babblat hemma hos er…

Leave a Reply