Hjälp och stjälp i köket. X lagar lunch.

Visst är det härligt när ungarna är så stora att de kan hjälpa till i köket!  Det är utvecklande för dem och ger föräldrarna tid till annat. En Win-Win situation av bästa slag!

Idag är det ”ledig” dag. Min man är (som vanligt) på båten och gör någonting. Ungarna pysslar med sitt i olika delar av huset. Jag dammsuger (som vanligt) och väntar på att få fixa en sak på min bloggsida men inser att Batatsoppan till lunchen måste lagas först. När jag står där med bataterna och undrar dräller unge X in i köket. Jag får en strålande idé och föreslår att X ska laga lunchen. Det gör X mer än gärna! Problemet är bara att X inte vill laga Batatsoppa enligt mitt recept utan Batatbiffar enligt X`s eget recept. Efter en stunds argumenterande föreslår jag att X kan laga båda två. Det tycker X är extra roligt. Jag tycker att det är utmärkt för då kan ”lunchgästerna” själv välja vilket de vill ha. X tycker att det är utmärkt för då kan ”lunchgästerna” äta Batatbiffar med ”Batatsås”. En tillstymmelse till kommentar om ”tårta på tårta” hänger på mina läppar men jag håller den tillbaka.

”Hur som helst bara det blir mat”, tänker jag och tar nöjt fram laptoppen. Jag hinner öppna locket och luta mig tillbaka…

”Hur ska jag skala bataterna? Med potatisskalare?”

Vi kommer överens om att det är utmärkt. Jag öppnar min bloggsida. Hinner scrolla hit och dit…

”Den här potatisskalaren är dålig! Kan du skala?”

Jag skalar bataterna och återvänder till laptoppen. X skall skära bataterna i lämpliga skivor. Jag hinner prova en sak på min bloggsida.

”Mamma, det här är jätte svårt! Kan du skära?”

Jag skär bataterna i skivor och återvänder till laptoppen. X ska sätta en del av batatskivorna på en ugnsplåt och koka resten till soppa. Sen skall X pressa vitlök. Jag hinner tänka kanske två tankar.

”Man måste vara helt jätte stark för att pressa vitlök! Kan du pressa?”

Jag pressar vitlöken och återvänder till laptoppen. X ska pensla olja och vitlök på bataterna. Jag hinner nästan tänka en hel tanke till.

”Bataterna till soppan är mjuka nu! Kan du laga den? Jag hinner inte med allt”, säger X och lånar omedvetet mitt tonfall när jag känner mig småstressad.

Jag lagar soppan och återvänder till laptoppen. X har problem med penslandet. Det är svårt att få vitlöken jämt fördelad.

Det blir jag som penslar resten. Efter det är det bara att sätta biffarna i ugnen. Lätt som en plätt. X är försvunnen så jag sätter biffarna i ugnen.

I hemlighet är jag nöjd över att X börjat pyssla med annat. ”Nu kan jag fundera på min bloggsida medan Batatbiffarna är i ugnen” hinner jag tänka.

Då kommer X instörtande. Inspirerad av kockandet har X ett förslag.

”Vet du vad, jag skulle vilja baka kex till efterrätt! Har du något bra recept…?”

Jag suckar och stänger laptoppen. Det är svårt att koncentrera sig fast man har hjälp i köket och allting….

Det är populärt att tipsa sina läsare på maträtter. Voilá. Batatbiffar med batatsås.