Lyxsmulor

Den här sommaren har verkligen varit obestämd. Jag måste erkänna att jag har svårt för svävande tidtabeller och formlösa utsikter. Dagordningen ska helst vara klar då jag kliver upp på morgonen, annars tappar jag lätt förmågan att göra något alls. Det som komplicerar saken är att jag samtidigt avskyr känslan av att vara fastlåst. Hur man i praktiken navigerar med dessa två motpoler som grund är sedan en annan fråga men jag tycker att jag blivit ganska bra på det under årens lopp.

Egentligen vet jag inte om man kan säga att jag har haft någon semester i år. Jag har jobbat på det ena och det andra projektet så gott som varje dag. Visst har jag unnat mig utflykter med ungarna men någon direkt känsla av att vara losskopplad har nog inte infunnit sig.

Just nu är min bättre hälft och jag på något slag av gemensam semester. Vi är helt tydligt lika dåliga på det båda två för i praktiken betyder det att jag jobbar halvdag och han springer på lite möten samt bygger vidare på vårt båtprojekt, det som aldrig kommer att bli färdigt. Men vi ”lyxar” till det med långa skogsturer med ”labradårarna” på förmiddagarna och bastubad och regnsim på kvällarna. Vi planerade faktiskt en biokväll också men tappade lusten då vi insåg att det innebär att sitta där med mask.

I våra dimmiga sommarplaner har hela tiden ingått en liten men konkret dröm om en veckolång lyxseglats på tumis i sensommarens vemodiga glans. Ja, inte helt på tumis förstås, man ska inte överdriva. Om man får skryta lite här så måste jag nog säga att min man och jag är duktiga på att förebygga ”varats olidliga lätthet”. På vår lyxseglats skall även 4 ”labradårar” mönstra på som bångstyriga matroser med egna ambitioner. Det bor en viss stökighet i det konceptet.

Nu har tyvärr den extravaganta drömmen bantats ner till en miniseglats på max 2 nätter. Får se hur det blir med det. Men matroserna är med, vart vi än tar vägen.

Men…hur som helst, vi klagar inte. Verkligen inte. Vi nöjer oss glatt med ”lyxsmulorna”. Även denna gång. Inte ens de är alla förunnade i denna värld. Tyvärr.

Leave a Reply