Sensommardoft

Det doftar sensommar om kvällarna. Det är den där speciella doften som uppstår efter varma dagar som svalnar snabbt mot kvällen. Varenda sensommar fylls jag av samma känsla. En blandning av tungt vemod och en smått upprymd glädje inför det nya som väntar. Är det bekant?

Sommaren 2020 har varit fin trots att våren kom med överraskningar som jag och mina närmaste minst sagt kunde ha klarat oss utan. Jag var lite rädd att det mörka envist skulle hänga över mig hela semestern men när det kom till kritan blev det inte så. 

De senaste veckorna har jag jobbat men nu är jag så gott som färdig med ett arbetsprojekt. Vilken lättnad! Projektet har visserligen varit helt roligt men det har samtidigt haft en mycket splittrande inverkan på mina andra arbetsuppgifter. Även om jag älskar att ha ”många olika järn i elden” och gärna hänger med i olika projekt måste jag medge att jag inte är så bra på det. Jag uppgår alltför lätt i kaos som leder till att jag ibland svårt att orientera mig mellan de olika projekten. När jag känner mig riktigt vilse i min egen arbetsdjungel avundas jag dem som har en enda arbetsmiljö med tydliga arbetsuppgifter. Men… allt har sina sidor!

Hösten kommer än en gång att innehålla helt nya utmaningar. På gott och ont. Rent arbetsmässigt ska jag försöka skapa något som jag på riktigt inte har en aning om vart det ska leda. Det är fullt möjligt att allting blir bara pannkaka. Men… det får jag ta lärdom av i så fall.

Men nu, precis nu, skjuter jag hösten åt sidan och tar några dagar då jag reflekterar, planerar och reder ut saker i lugn och ro. Vilken lyx! Just nu tänker jag inte ens jobb utan njuter av att simbassängen är tvättad och snart fylld med rent vatten och att min man och jag kanske ännu hinner ut med båten på en liten minisemester. 

Det doftar sensommar jovisst. Men kanske det inte är så tokigt ändå?

Leave a Reply