Trots skavanker och ofullständighet

På onsdag lyckades vi äntligen komma ut på vår efterlängtade semesterseglats. En vecka senare än önskat, men i alla fall. Som jag berättat i ett tidigare inlägg ”Vi var lyckliga med att segla på en dörr” (http://ninawilenius.fi/?p=715) är ”s/y Blue”, ett byggprojekt som sakta (men säkert?) framskrider. Själva båten är ritad av Sparkman&Stephens, byggd 1965 och är en föregångare till Swanbåtarna. Hon har ett systerskepp i Helsingfors och har en historia bakom sig som en snabbseglande båt. Den förre ägaren, som drabbades av en svår sjukdom, sålde båten med tungt hjärta. Hon hade varit hans ögonsten. Men att just min man ville köpa båten gjorde avskedet lättare. Att s/y Blue har en förtrollande inverkan på sina ägare tycks vara ett faktum. Även min man verkar ha fallit offer för henne. Åtminstone renoverar han henne med stor iver och minutiös noggrannhet. Hans ”slarva” till fru får högst tvätta båten.

När vi köpte s/y Blue var hon vit-röd-svart och hade inga fönster. För att vara riktigt ärlig såg hon… ja… hemsk ut både inuti och utanpå. Jag fattar ännu inte riktigt hur jag gick med på köpet men jag minns att jag sa åt svärmor, som inte tyckte båten var något att hänga i julgranen, att om min man vill ha den så tänker åtminstone inte jag sätta käppar i hjulet. 

Som du säkert anar från färgsättningen hette båten inte ”Blue” då vi köpte henne. Hon hade världens konstigaste namn. Vi lät måla henne blå-vit och har nästan vågat oss på det drastiska otursbringande båtnamnsbytet. Jag säger nästan för något ”officiellt” dop har vi inte haft. Endel av ungarna vill dessutom hålla kvar det gamla namnet men min man och jag säger ”Blue”. 

För mig, som är en person som vill att saker ”ska gå undan” och gärna har det ganska snyggt omkring mig, har det, ärligt sagt, ibland varit svårt att se det vitsiga i att åka omkring i ett byggprojekt som aldrig verkar bli färdigt. Det stora roliga är att det blir det förändringar till det bättre varje år. Det mindre roliga är alla de projekt som kvarstår. Skavankerna är många. Men när vi väl är härute bryr jag mig inte så mycket.

I år har min man koncentrerat sig på sittbrunnen och skurit ut stuvningsluckor som ”Blue” nästan helt saknat. Visserligen har det funnits en liten lucka längst bak men därifrån kan man på sin höjd plocka ut ankare och fendrar.  Eftersom vi seglar med tältbastu har det varit ett ganska stort sjå att plocka ut bastudelarna inre vägen varje gång man vill basta. Nu tar vi enkelt ut den ur den ena stora luckan… eller enkelt och enkelt… enkelt är det väl knappast att gräva fram tunga säckar ur lådorna och vingla omkring med dem på däck. Men enklare. 

Min man har gjort ett fantastiskt arbete med sittbrunnen. Det måste sägas. Inget slarv här. Tyvärr hann den inte målas inför semestern men det kan vi leva med.

Nu ska vi njuta av semestern trots skavanker och ofullständighet.