Kära Överjag

I inlägget ”Kränkt – om att bli mentalt överkörd” (http://ninawilenius.fi/?p=841) spekulerar jag i hur bra det skulle vara om vi alla hade en ”liten förälder” med oss som satte stop för oss strax innan vi sa det vi inte borde ha sagt… Jag tycker fortfarande att det låter som bra idé. Men, när jag tänker närmare efter så skulle jag gärna bredda ”den lilla förälderns” uppgifter en smula. Eller vad tycker du, vore det inte bra om samma person inte bara fungerade som Moralisk Väktare utan även som t.ex Uppmuntrare?

Jag vet att det jag kallar ”lilla föräldern” har en viss likhet med Freuds ”överjag”. Freuds Överjag är den stränga inre domaren i oss som anammat regler, normer och attityder från närstående vuxna i vår barndomsmiljö och skoningslöst driver oss än hit än dit. ”Överjaget” innehåller inte bara samvetet utan även ett slags idealbild av oss själva. Människor med ett Strängt Överjag har hårda krav på sig själva medan en människa med ett Outvecklat Överjag lätt saknar uppfattning om rätt och fel.

Ska jag vara ärlig (och varför skulle jag inte vara det?) tycker jag det Freudska Överjaget låter jobbigt, ensidigt och smått elakt faktiskt. Jag föreslår därför att vi ersätter den Stränga Domaren med en Snäll Vägledare. Eller vad tycker du?

Häromdagen frågade jag min man vad hans Överjag i första hand skulle säga om de tog en liten pratstund just då, ”Gör som du finner bäst” var svaret. Svaret överrumplade mig en smula. Jag är nämligen så barnslig att jag tror att alla andra fungerar på samma sätt som jag och således hade jag väntat mig ett svar som även mitt Överjag skulle kasta fram. Nu blev det inte riktigt så. Skulle mitt Överjag säga någonting sådant skulle jag nog bara bli förvirrad. Jag menar hur i hela helgona skulle jag kunna göra ”som jag finner bäst” när det växlar som vädret? Nä, mitt Överjag får nog passa sig en smula innan det kommer med sådana visdomar.

Eftersom jag inte har full kontroll på var och när jag kan få träffa mitt Överjag beslöt jag krafsa ner några ord i ett brev istället… vart jag ska skicka det vet jag inte än men det kanske räcker med att lägga brevet framme så att eventuella Överjag möjligtvis kan ta sig en titt om de har vägarna förbi.

Kära Överjag,

Jag anser att dina uppgifter våren 2019 framförallt handlar om att

 1. försvara mig när en elak inre röst inom mig säger ”Du är dum och ful. Spola ner dig” (typ ofta)

  1. upplysa mig om när jag ska gå och lägga mig om kvällarna (typ varje kväll)
  1. sätta stop för mig när jag gränslöst ångar på med mina nya dillen (typ ofta)
  1. dämpa mig då jag jagar upp mig över oväsentligheter (typ ofta)

Med ödmjuk tacksamhet,

Nina

Vad sägs? Vad tror du ditt Överjag skulle säga? Eller vad skulle du vilja att ditt Överjag sade? Det får du gärna fundera på ikväll där du snaskar ostbågar framför TV:n eller sköljer ner veckan med ett glas vin.

Leave a Reply