Verklighetsflykt som bäst

Nu när den här vintern vägrar släppa sitt grepp är det dags att tänka på verklighetsflyktens betydelse. Det är nu den behövs! Själv önskar jag mig verkligen dit pepparn växer. Om det är något jag inte kan tåla så är det ihållande kyla på under -10 grader. Fruktansvärt!  Eftersom jag tydligen inte har någon resa till varmare länder framför mig den närmaste tiden, får jag ta till andra knep för att stå ut…

Brukar du låta musik, filmer och romaner förtrolla din tillvaro? Kan du befinna dig dagar i en stämning som som något verk skapat i dig? Då är du som jag. Det är verklighetsflykt som bäst!

Den här vintern har jag faktiskt lyckats överträffa mig själv helt och hållet. I just verklighetsflykt. I flera år har jag nämligen avskytt vintern och allt vad den innebär av elektriskt hår, torr hud och stelfrusna fingrar. Varje höst har jag smidit förtvivlade planer, om att vid rätt tillfälle, hals över huvud, fly dessa breddgrader under vintermånaderna. Eftersom jag inte har haft möjlighet att lämna landet för hela vintern så har jag varit tvungen att överleva vintrarna ändå, men jag kan inte påstå att jag njutit.

Nå, jag är ingen vinterfantast nu heller, men förvånansvärt nog, har denna vinter varit lite speciell. Varför? Jo, jag har lyckats skapa en känsla av glamour kring fenomenet ”snö”! Härligt. Januari och februari räddade, bara så där… Nu blev du nyfiken, eller vad? Hur i all världen har jag lyckats med det? Ja, ska jag vara riktigt ärlig så har jag inte mig själv att tacka utan den strålande isländska deckarserien ”Fångade”. Efter att ha sett ”Fångade” är snöstorm inte längre snöstorm utan snöstorm. Helt otroligt alltså.

I TV-serien ”Fångade” befinner vi oss i Seydisfjördur, en by som vintertid kan vara isolerad i veckor därför att de slingriga bergsvägarna är omöjliga att underhålla om det snöar mycket. I byn finns ändå en hamn där passagerarfärjor från Danmark ,via Färöarna, tar iland. Efter att en färja anlänt hittar några fiskare en lemlästad kropp i havet. Man misstänker att mördaren befinner sig ombord och färjan får utreseförbud. Men så kommer snöstormen och isolerar den lilla byn med fartyg, invånare, poliser, mördare och allt…

Dagen efter att jag sett avsnitt 1 och 2 var det snöstorm även hos oss. Ingen var lyckligare än jag. Jag njöt av varje sekund på mina hundpromenader. Klok som du är har du redan listat ut att jag verkligen inte befann mig i Esbo Centralpark på promenaderna utan på Island, intrasslad i ett komplicerat deckarmysterium. Det du!

Bra så långt. Men nu … på riktigt! Vintern bara fortsätter och fortsätter och fortsätter…och tyvärr har förtrollningen börjat spricka ganska häftigt i kanterna! Snart finns ingenting kvar…

Nå, det duger inte att sitta här och gnälla. Det är bara att sparka igång ett massivt verklighetsflyktprojekt igen. Tills man kan återgå till någorlunda normal tillvaro. Men först ska jag gå ut och blåsa såpbubblor och titta när de fryser till is.