Det är underbart när ungarna växer men…

Det har varit mycket spring nu i en vecka. Mest praktiska saker men också en del skrivarbete. Idag har jag och unge nr 2 handlat studentmössa, kostym och slips. Otroligt att vi är så här långt!

Det är underbart när ungarna växer, hur härliga de än var som små. Men samtidigt så hugger det till i hjärtat varje gång jag ser bilder på dem som riktigt små. Jag är säkert inte ensam om att kunna tänka mig att betala stora pengar för att kunna resa tillbaka lite då och då och krama om någon unge. Men kanske det är lika bra som det är. Möjligtvis skulle det skapa en schitsofren upplevelse för ungen när mamma plötsligt är 20 år äldre för några minuter och sedan vanlig igen…

När jag besöker min minnesbank för ungefär 8 år tillbaka så kan jag konstatera att det rymdes med lite av varje i vardagen med 5 barn i åldern 2-13. Det blev kaos på nolltid. Jag kommer t.ex. ihåg en situation då jag i misstag slumrade till för några minuter. Under tiden hann följande saker hända :

Unge 1 leker tsunami i badkaret. Det är ofantligt roligt och badrummet ser ut därefter. När unge 1 är färdig rusar han vidare till nästa projekt. Unge 2 råkar gå förbi badrummet och fylls av en oemotståndlig lust att tvätta kläder precis där och just då. Han öser i alla kläder han hittar, bl.a ett par jeans med en telefon i fickan. Men vem tycker om att småtvätta när man kan stortvätta? Han fyller därför hela badkaret med rena handdukar från skåpet…  När han gjort det kommer han att tänka på att det verkligen finns roligare saker att göra egentligen. Så han störtar vidare. Då kommer unge 3 in i badrummet. Han inser genast situationens allvar och börjar röja upp… han tar alla de våta kläderna och handdukarna och bär ner dem till klädvårdsrummet…

Nå, du kan ana hur det såg ut efter att de dyblöta kläderna burits ner… Härligt!

Under de mest kaotiska åren tänkte jag ibland att jag aldrig skulle komma att längta tillbaka. Men nu och då kommer jag på mig själv med att nästan lipa över att det härliga totala kaosets tid är förbi! Min man tycker jag är fullständigt vansinnig…

Men, hur som helst gott folk, så är det bara att låta tiden forsa vidare och försöka hålla sig på rätt köl.

Om hundra år är allting glömt och tiden läker alla sår!

Tiden läker alla sår men om hundra år är allting glömt!