Jag var hösten

När Facebook skickar mig minnen så här under högsommaren handlar de nästan uteslutande om segling.

Här upptäckte vi en ny ö. Där gick vi på en vansinnespromenad som slutade i skratt.

I år ser sommaren annorlunda ut. Vi kommer ut på havet först på sensommaren. Jag vet redan nu att jag kommer att känna ett styng av vemod. Vi seglar när allt håller på att ta slut.

När jag var ung var jag hösten. Jag älskade färgerna, energin och förväntningarna. Hösten betydde början.

I dag är jag våren. Jag tänker ljus, de första knopparna och drömmarna.

Jag vet inte när jag förändrades.

Men nu är sensommaren årets vemodigaste tid.

Den är fortfarande lika vacker.

Men den skaver mest.