Envisa Einar och andra med anpassningsproblem

Igår kände jag mig verkligt oinspirerad. Hade en massa jobb som jag borde ha gjort men bara inte fick gjort… när jag t.o.m börjar rensa i mitt katastrofal fotobibliotek på datorn istället för att jobba… ja, då är jag verkligen inte jobbhågad! Medan jag försökte rensa det värsta hittade jag några naturbilder med malplacerade stenar och träd som satte igång min fantasi. Resultatet av den rensningen är den här ”enastående” personlighets-kartan med 6 personlighetstyper.

Oroa dig inte om du känner igen dig, vi har alla anpassningsproblem av något slag. Om du däremot inte känner igen dig någonstans så… ja, då är det värre.

Bullriga Buster älskar att berätta om situationer där han utmärkt sig, åtminstone enligt honom själv.  Han blåser upp sig och tar oproportionerligt stor plats var han än befinner sig. Det är synd om Buster. Han får upplösningsångest tillsammans med andra. Om han inte syns och märks hela tiden känns det som om han uppgår i massan och drunknar. Eftersom han inte kan lyssna på andra förblir han väldigt ensam innerst inne. 

Komplexfyllda Konrad kryper ihop och utvecklar dålig hållning fast han kunde vara hur reslig som helst. Han är så fylld av mindervärdeskänslor att han tror att alla andra tittar nedlåtande på honom. Konrad tolkar också de flesta budskap fel. Om du säger att han ser fräsch ut idag tittar han ilsket på dig och tror att du i själva verket säger att han vanligtvis ser ut som en rutten böckling. För att motverka mindervärdeskänslorna intalar han sig att han är felfri. Därför blir han rasande om du påpekar att han har problem. Det har han inte. Det är istället du som har problem, om inte annars så att med att acceptera honom.

Fantasilösa Fabian lägger ingen någonsin märke till, han smälter helt enkelt in så perfekt både till utseende och sätt. Hans sätt att diskutera är märkvärdigt, han tillför nämligen aldrig något nytt utan upprepar alltid just det du konstaterat med bara lite andra ord. Fabian kanske egentligen har ett rikt inre liv men för yttervärlden blir han den som aldrig gör några associationer själv. Det här gör att det i längden är väldigt tungt att umgås med honom. Han lämpar över allt diskussions- och associationsansvar på andra medan han tydligen i hemlighet hyser både den ena och den andra åsikten. 

Teatrala Teodor tar, precis som sin kompis Buster,  lätt mycket plats men hans största problem är att han överdriver så förskräckligt mycket. Det är problematiskt inte bara för andra utan framförallt för honom själv. Han jagar lätt upp sig och har svårt att varva ner. Teodor inte bara överdriver allt han varit med om, han har dessutom lyckats få saker så om bakfoten att han påstår att hans son sa sina första ord då han var 1 månad gammal, räknade kvadratrötter som 1/2-åring och hoppade fyrdubbel volt i misstag som 1-åring. Till hans fördel måste sägas att han är en god lyssnare och deltar med stor emotionell inlevelse. Men även inlevelseförmågan har sina gränser. Om du berättar om dina problem kan han ibland bli så ledsen att du måste ägna flera timmar åt att trösta honom efteråt.

Envisa Einar envisas med att leva som ingen annan och vet och kan allt. Han lever i sin egen värld och tolkar allt han ser/hör/upplever/läser totalt ur sitt eget perspektiv. Einar avskyr osäkerhet och hyser sällan några tvivel om någonting överhuvudtaget. Om du vill spekulera om vilken väg du ska vandra ska du inte prata med Einar. Han har nämligen ett klart svar även på den saken. Att spekulera upplever han som bortkastad tid. Einar är expert på att dra varenda kurva i livet spikrak.

Oberörda Ove står alltid lite för sig själv. Han försöker övertyga alla andra, inklusive sig själv, att inget berör honom. Ju mer det kokar, bubblar eller sjuder i Ove desto likgiltigare blir hans ansikte. Det är ett sätt för honom att hålla koll på sitt inre. Det är trist att berätta om sitt liv för Ove för han blir aldrig fascinerad, upprörd eller uppjagad. På sin höjd kan han nicka gillande eller grimasera lätt. Om du däremot kallar Ove för ”Stoneface” blir han uppriktigt förvånad och nästan bestört. Själv tror han att det går att läsa honom och hans reaktioner som en öppen bok. 

Se så där. Där var det. Alla personligheter i ett nötskal. 

Eller så inte. 

Strunt samma. Men njuta av att det var Joe som tog hem segern ska vi trots att vi är många som hoppats att segern hade varit ännu mer förkrossat självklar!