Och så var det ljus…


När man befinner sig på Costa de la Luz (Ljuskusten) de första dagarna på året, kan det ju inte båda något annat än gott. Tycker jag. Eller åtminstone leder ljuset oftare till positivt tänkande.

Det är lätt att ägna sig åt positivism när allting dessutom är just så där lämpligt, som det ofta är på semestern. Åtminstone när semester är som bäst. Som nu.

Vi har besökt fascinerande Sevilla, badat både i Atlanten och i Rio Majaceite i bergen, flanerat på ödsliga strandpromenader, ätit gott, spelat ”spännande” delturneringar med ungarna på vårt ”Hearts” både ”hemma” och på riktigt typiska spanska barer, lekt solande lyxturister på vår fashionabla terrass, vandrat i bergen bland får, tuppar och getter, druckit härlig Sherry, ”shoppat loss” på Decathlon (så mycket man nu kan shoppa loss med en man som får butiksspunk efter typ 30 sekunder), spelat minigolf på världens sämsta minigolfbana (eller egentligen mest krävande eftersom jag vann överlägset), inmundigat otaliga café con leche och besökt ”Wish” shoppingsidan alive i form av vansinnigt stor kinesisk krimskrams butik, ätit så stark Vindaloo-lamm på Indisk restaurant att munnen förblev öppen… och  ja… sånt. Just precis vad jag längtade efter.

Men det bästa är att vi lyckas leva här och nu glatt, trots att vi passade på att packa ner även flunssa när vi en gång var igång. Vi vässer våra pennor och lyckas helhjärtat strunta i att våren 2019 antagligen innehåller fler utmaningar än vi önskat.

Leave a Reply