Jag hör till de lyckliga

Jag hör till de lyckliga som haft möjligheten att dra igenom en psykoanalys. Det är länge sen redan och jag minns inte längre hur många år jag tillbringade 3-4 timmar per vecka på soffan i min psykiaters rum, men många var det.

Det blir ett speciellt människoförhållande av en sådan kontakt, en kontakt som inte liknar något annat. Min psykiater blev inte min pappa, inte min vän eller min kärlek. Han blev något helt unikt. Jag är övertygad om att en sådan förbindelse skulle göra alla gott, oberoende av livssituation. För mig blev det ett sätt att lätta på tvångströjan jag alldeles själv så omsorgsfullt klätt mig i.

Det var definitivt inte så att psykoanalysen gav mig ”nycklarna i handen”. Det var heller ingen fantastisk eller välsignat ögonöppnande, upplösande upplevelse. Det var långa, trånga och tråkiga upprepningar kryddade med små arga utbrott. Det var malande tankar, besvikelse och uppgivenhet. Men trots det lyckades jag sakta uppbringa något slag av mod och tillsammans med de som finns mig närmast skapa det liv jag lever nu.

Jag saknar min psykiater och hans kloka ord ibland. Han kom med pärlor som han upprepade om och om igen och som jag nu upprepar för mig själv när jag känner mig vilsen, tvingad eller hopplös.

Jag antar att man kan anse att min psykoanalys var mycket lyckad.

2 Comments

  1. Miina

    19 januari, 2022 at 08:14

    Även jag är en av de lyckliga! Och även kan saknar min nu som då, men det är fantastiskt vad hans sätt att analysera smittade av sig på mig! Jag kan känna det nästan som jag hör hans ord när jag fastnar i något och vips ger det luft under vingarna att fortsätta på livets stig!

Leave a Reply