Drömma bör man annars dör man, drömma gör man…

I början av hösten flyttade unge X tillfälligt tillbaka hem efter att ha bott hemifrån redan en längre tid. Jag stuvade ner mina viktigaste jobbgrejer i lådor och ungen flyttade in i mitt arbetsrum. Både mina och ungens lådor placerades på olika, mer eller mindre strategiska, ställen i huset.

Eftersom jag är beroende av en massa material när jag jobbar blev det rätt så kaotiskt. Jag tillbringade en hel del tid med att springa av och an och söka det ena efter det andra… Endel saker var jag tom tvungen att lämna ogjorda pga av röran.

I samma veva som ungen flyttade in beslöt jag att mitt arbetsrum skulle inredas helt och hållet på nytt. Medan jag funderade över hur jag ville ha det råkade jag hitta några jättefina skåp som jag fick hämta gratis från ett kontor som skulle flytta. De var tunga som fan och jag och min man hade ett himla sjå att få hem dem från kontoret som låg i fjärde våningen på ett hus mitt i stan… Men eftersom jag var så supernöjd med mitt ”kap” beslöt jag att målet med den nya ”looken” naturligtvis skulle tillfredsställa mitt estetiska sinne men även min ganska så tomma plånbok.

Och vet ni vad, jag lyckades faktiskt förnya inredningen utan att betala nästan någonting!

Gränslös som jag är i min iver räckte det inte med det. Jag började drömma om att vi skulle bygga ett helt hus med samma ”tema”, dvs att det skulle bli så billigt som möjligt utan att tumma på varken estetik eller kvalitet…Naturligtvis blev min man inte lika eld och lågor som jag. Som vanligt. Kanske för att han inte riktigt trodde på idén men också för att han på det sättet slapp åka som en skottspole över hela stan dagarna i ända och släpa hem allt från kakel till spisar som jag eventuellt skulle vilja ha i vårt nya hus… Min man har väl, för ovanlighetens skull, rätt med att ett sådant bygge knappast skulle hinna stå klart innan det är dags för oss att ”dra vidare” till livets slutgiltiga destination. Det är ju inte precis så att man hittar allt vad man vill ha och behöver stup i kvarten utan att lätta på penningpungen.

Men… trots det tänker jag låta drömmen leva kvar!

Drömma bör man annars dör man, heter det faktiskt. Men… men… tyvärr bör man samtidigt hålla i minnet att slutklämmen lyder: ”Drömmer gör man, ändå dör man”. Ja, så är det nog. Livet i ett nötskal.

Det var värst vilka djupsinnigheter jag snubblar in på så här en lördagseftermiddag i december…det är nog säkert bäst att jag återgår till konkreta verkligheten, dvs mitt arbetsrum.

-Mamma kommer nog att få väldigt ledsamt efter mig när jag flyttar sa unge X till mig före han flyttade. Med glimten i ögat, som vanligt. Och visst har han rätt men jag är också väldigt glad över att få ordning på mitt arbetskaos och överlycklig över mitt ny-inredda arbetsrum!