Tacka Corona för det!

Optimism är en ovärderlig överlevnadsfunktion. Utan den skulle vi knappast vara förmögna till någonting överhuvudtaget. 

Att vara optimist behöver ändå inte betyda att man ser det positiva i alla situationer livet för med sig. Ibland går det bara inte. Det finns t.ex. inget positivt i att ens bror, som kunde ha haft minst 25 år liv framför sig, plötsligt hittas död på sitt köksgolv en påsksöndag. Det är bara tragiskt. 

Även om min brors oväntade död är en tragedi hittar jag en lättnad i att ifall detta sorgespel överhuvudtaget ska utspelas, sker det just under corona-krisen. Missförstå mig rätt, corona-krisen är ett gissel och jag hoppas precis lika mycket som du att det här eländet snart ska vara över med så få tråkiga bieffekter som möjligt. Men i min egen livssituation har isolationen verkligen hjälpt mig vidare i sorgeprocessen; jag har verkligen kunnat sörja i alldeles egen takt eftersom jag inte har behövt klistra på några masker för att jag tvingats till socialt umgänge via jobbprojekt eller för att ungarna släpat hem en härlig drös med kompisar. Tacka corona för det!

Dessutom har jag sedan 12.04.2020, då budskapet om min brors död nådde mig, varit mer eller mindre arbetsoförmögen. Pga av covid-19 eländet ligger endel av mitt jobb delvis på is. Bra så. Det är nämligen inte mycket som blir gjort här, för att vara ärlig har jag mest suttit och stirrat samt tungt släpat mig från uppgift a till uppgift b. 

Under en sådan här period är varken kreativitet och koncentration på topp heller. Men om jag vänder på saken kan jag faktiskt skratta åt några tragikomiska situationer detta fört med sig. Kanske kan jag någon dag skriva ett kåseri om dem, ett kåseri med mycket självironi.

Leave a Reply