På måndag ska jag se dig en sista gång

På måndag ska jag se dig en sista gång. På Rättsmedicinska, dit alla, som dör en plötslig död skickas. Du ska tas ut ur frysen, svepas in i något, håret kanske kammas lite och du ska snyggas upp en smula så att jag som anhörig inte ska få ännu mer illa att vara. Det är illa nog som det är. 

Jag har själv valt att gå och se dig, har velat hit och dit tills plötsligt besöket blev en nödvändighet. Ett måste. 

Du skulle ha fyllt 58 år den 12. maj 2020. Livet blev inte så. Söndagen den 12. april hittades du istället död i din lägenhet och jag, din syster, åkte ner i overklighetskänslor, sorg, ångest och skuldkänslor varvade med smådesperata försök att se en mening i det meningslösa.

Det finns så oändligt många sorgliga svängar i den här historien. Envist försöker jag att inte fokusera på dem. Jag klamrar mig fast vid den sista gången vi träffades. Du berättade en vits som fick mig att skratta så tårarna rann ännu i bilen på väg hem. 

På måndag ska jag se dig en sista gång. Jag tänker säga dig det finaste man kan säga. Något man alltid har orsak att säga till de som står en nära.

Det behövs bara två ord.

Tack.

Och förlåt.


Leave a Reply