Lilla sängskolan del 1 : ”Att uppföra sig i sängen”

Kan du uppföra dig i sängen?

Aha. Jag hör vad du tänker på nu… men nej, du behöver inte oroa dig. Den här miniserien ska inte handla om ”sådant”. Framförallt tänker jag absolut inte komma med några avslöjanden om vad min man och jag gör, eller inte gör, under våra amorösa eskapader. Eftersom jag själv helst inte tänker på hur andra ”sköter sina grejer” så skulle det aldrig falla mig in. Promise.

Nej, det här inlägget, ja hela miniserien förresten, ska istället handla om annat som hör det vanliga sänglivet till. Åtminstone i vårt hus. Nu är jag inte så blåst att jag inte är medveten om sömnexperternas råd, i sängen ska man bara sova, inte annat. Men jag håller inte med. Sängen är en utmärkt plats… för… ja, alltmöjligt… nu t.ex ligger jag här och skriver. Men… nu kommer det viktiga :  ju mer tid man tillbringar här desto viktigare är det att man lär sig att uppföra sig i sängen.

Eftersom jag inte hittar någon Sängskola på nätet är det bäst att jag skriver en själv. Och vem vet, det kan ju bli en riktig bestseller! Vi har alla att både lära oss och lära andra.

”Nu tycker jag verkligen att du inte uppför dig i sängen”, sa jag till min man en morgon. Precis då jobbade han sig snabbt igenom en smörgås med både tomat och ost men stannade upp med tuggandet några sekunder för att titta frågande på mig… innan han brast ut i skratt.

Det här var under en av våra otaliga frukost-i-sängen morgnar som jag är noga med att upprätthålla. Jag älskar nämligen frukost i sängen. Ganska ofta har jag turen att få någon i familjen att bjuda mig på det men tyvärr inte riktigt så ofta som jag skulle önska. Ibland innefattar lyxfrukosten ett litet köpslående typ ”du får titta längre på morgon-TV om du…” eller ”du behöver inte gå ut med hundarna om du…” ja, du vet. Nåja. Min tjusiga man, som gärna passar upp mig emellanåt, hämtar frukost nu och då med glädje. Morgnar, då han vet att han – av någon anledning –  ”inte riktigt förtjänar min gunst” skuttar han extra gärna och snabbt ner till köket. Om han just då är, eller inte är, hjälten-i-mitt-liv, förstår han oftast själv men ibland krävs det en liten extra suck och kanske ett klagande oj-oj för att han ska förstå att klockan klämtar och att det är dags.

Men inget gott som inte har ont med sig. I mitt frukost-i sängen-behov döljer sig även en djupt tragisk sida. Det är nämligen så att behovet ibland blir så starkt att jag helt enkelt blir tvungen att laga lyxfrukost åt mig själv, när ingen annan förstår att reagera. Stackars, arma jag!

”Nämen jessus! Servera frukost på sängen åt sig själv? Vad ska det nu vara bra för….” undrar du nu. ”Tar det inte liksom udden av lyxen att gå ner i köket med rufsigt hår, krafsa ihop en frukost, släpa upp den på en bricka för att sedan ligga där och glo som ett fån i sin ensamhet?” Tja… kanske det, men är man bra på att fantisera så kan man ju lätt tänka bort de där små detaljerna. Och då kan det faktiskt kännas riktigt extravagant!

Nåja. Här blir det lämpligt att sluta för idag. I nästa del kartlägger jag Lilla Sängskolans grundregler. Den här gången lovar jag att du inte behöver vänta länge. Promise!

Rösta på RÄTT presidentkandidat till dess!