Studentmössa och snapsvisor på manikyren

Får du en obehaglig krypande känsla över saker utan att du riktigt vet varför? Vad är det för saker? Nu menar jag inte krig, spyor, våld, svält, oärlighet, missunnsamhet, elakhet och annat som de flesta människor har obehag för. Jag menar saker som just du får spunk av medan de flesta andra i din omgivning tycks ha att oproblematiskt förhållande till dem.

Jag gjorde en nerdykning i mitt inre och fiskade snabbt upp några saker som ger mig kribblor. Exakt varför de gör det vet jag inte men jag börjar ana något slag av konturer.

Jag får kribblor av att :

…gå med studentmössa på 1:a maj. Jag tror det är 30 år sedan min stackars studentmössa fick lufta på sig. Därefter har den legat stilla i en påse tillsammans med min mans mössa. Nämen ”guuuu” så gulligt! Ooooh!!!!

Oj. Ursäkta mig. Det var inte meningen att spåra ur så där…

Alltså. Studentmössa – Valborg – Kajsaniemiparken… det bara inte är min grej. Jag känner mig pinsam och konstgjord i det sammanhanget. Studentmössan i sig är ju en slags ”uniform”. Mössan bärs, såvitt jag förstår, frivilligt och med att bära den visar man att man tillhör gruppen ”Studenter”. Man kan inte precis beskylla gruppen ”Studenter” för likriktighet men trots det är det något som gör att jag inte vill tillhöra den… Kornigt!

…sjunga snapsvisor. Det är varje gång samma sak på fest där det sjungs snapsvisor. Jag kan inte, jag vill inte och sitter där som en trumpen 5-åring med stängd mun. Det är inte det att jag inte tycker om att sjunga, Nä, jag älskar att sjunga. Jag sjunger varje dag. Jag sjunger specialkomponerade sånger för våra hundar som handlar om deras stolliga liv. Riktiga pärlor, vilket ungarna tyvärr inte har insett än! Jag älskar också att skråla med i banala poplåtar gärna tillsammans med en egen häftig och mångsidig koreografi… men snapsvisor… nä! Vid närmare analys kommer jag till att jag faktiskt associerar snapsvisor med ”konservativa, självgoda gubbar” ! Varför vet jag inte. Men jag kan tydligen inte leva mig in i en sådan roll.

…kokettera. Tycker du om att känna dig kokett? Inte jag. Jag avskyr det. Vad man upplever som kokett är ju naturligtvis olika från person till person. Min gräns går långt före många andras. Jag skulle känna mig som en elefant i tyllkjol eller en varg i spetsmössa om jag var tvungen att :

– gå på manikyr

– gå i smäckra glänsande skor

-ha prydligt åtsmetat hår

-ha uppseendeväckande feminina kläder

Till all lycka är min man likadan som jag. Han avskyr studentikosa mössupptåg, snapsvisor och känner sig också som en elefant i tyllkjol på manikyren. Men kanske vi någon dag tar igen alla år vi missat med att yra omkring med studentmössa och glänsande skor medan vi skrålar snapsvisor på manikyren! Man vet aldrig. Men då hoppas jag verkligen att att vi har något annat på oss än enbart hatt och skor! För annars kan det nog bli ganska pinsamt – för omgivningen.

Här lämnar jag dig idag för analysera ditt eget stolliga inre. Jag kommer med mera intressanta analyser inom kort. Njut av solen till dess!