Mallorca, del 1 : Vodafone, yxor och Pokemon

Mitt förra inlägg handlade om att resa. Till dess ära har min man Jocke, jag och två av ungarna nu rest till Palma. Jocke är på arbetsresa, jag och ungarna på semesterresa.

De två första dagarna yrade vi runt en hel del. Vi anlände trötta efter en kort natt till ett kallt hus. Vädret var trist och det småregnade. I stort sett all teknik som vi kom nära strulade och att installera oss krävde även ovanligare införskaffningar (t.ex ett lass ved) och förberedelser (t.ex. smälla upp en tältbastu). Första kvällen var jag så trött att jag inte förstod varför det var lätt att lära sig koden 3210 utantill. Jag bad Jocke upprepa den många gånger och ville ha den uppskriven. Först två timmar senare trillade poletten ner. Ungarna tittade undrande på mig när jag fick min ”aha-upplevelse” och triumferande utropade att koden ju var superlätt att komma ihåg.

”Skämtar du?”, frågade dottern.

Efter ett ögonblicks eftertanke var jag var nästan benägen att svara ja.

Bland införskaffningarna hörde även spanska simkort till ungarna. Utan Pokemon Go vill man ju inte vara! Men simkorten… ja, de har visat sig kräva många långa insatser. De har fått både Jockes och mina nervtrådar att tänjas ut… Vilken fars! Vi har köpt två simkort. Så här långt har inte båda korten fungerat samtidigt många minuter. Igår kväll gjorde vi en andra raid till köpcentret med Vodafone för att få simkorten fixade.

Besök 1 på Vodafone tog minst 45 minuter vilket höll på att driva Jocke till vansinne. Mig, som stod utanför mobilbutiken och vaktade shoppingkärran, drev situationen till att i hungrig frustration äta upp en stor del av de lyxiga oliverna vi införskaffat för kvällen.

Besök 2 på Vodafone inledde jag medan Jocke gick för att inhandla en yxa till veden. Även detta besök räckte nervpåfrestande länge. Kollegor rådfrågades, telefonsamtal ringdes, information söktes på nätet och uppgifter fylldes i på datorn. Jag frågade vad problemet var men de log bara artigt och sa att det inte är några problem. Om jag hade kunnat bättre spanska hade jag nog ha frågat hur länge det tar att installera knepiga simkort om ”problemfria” tar 90 minuter… Efter ca 30 minuter kom Jocke instormande som en galen finne som just köpt yxa för att hugga ved till bastun. I och för sig var det ju faktiskt fallet men det kunde ju inte Vodafone-folket veta. Vad de tänkte om yxan vet jag inte men de höll god min och problemet löstes ganska snart efter det.

I morse slutade ett av simkorten fungera igen. Jag ser fram emot besök 3 på Vodafone. Denna gång får vi ta med en motorsåg!

Till allas stora lättnad har vi ändå kunnat jaga pokemonar via hotspot utan problem.

Jag tror faktiskt att jag ÄLSKAR Pokemon… Tro det eller inte men igår promenerade vi 10 km i underbart solsken medan vi ”hatchade” och ”catchade” eller vad vi nu gjorde. Inte ett gnäll!  Bara skratt, fascination och ren lycka. Den yngsta var så i gasen att han hann säga minst fem gånger att han inte kunde tänka sig ett bättre liv eller en bättre mamma.

Vilken mamma älskar inte Pokemon efter det?