Om fenomenala beställningar

Det bästa jag vet under denna årstid är att bada tältbastu på gården och sedan kasta mig i poolen. Aj vitsit! Jag kommer in tillbaka som en fullständigt ny människa varje gång!

Det är förstås en utmaning att hålla en vak badvänlig i minusgrader. Men med en bra pump, daglig istömning och en lagom dos finsk sisu går det ganska bra så länge det inte är minus 20 grader i veckor. I år har vintern varit mild, så vi har (än så länge) sluppit det eviga krossandet och håvandet av is.

Dock har jag denna vinter slarvat med att sätta på skyddet efter dopp, vilket resulterat i att poolens botten numera ser ut som en småskalig barrskog med ett och annat löv för variation. ”Nu får det vara nog”, tänkte jag häromdagen. Det var dags för införskaffande av en både robust och gedigen håv för att bearbeta eländet.

Så jag surfade runt. Jag ratade bestämt alla barnhåvar med bambuskaft från Rusta och de skrangliga Bestway-håvarna från Bauhaus. Nej, här skulle det investeras! Efter noggrant ögnande fastnade jag för en riktig fiskehåv i storlek XL med teleskopskaft.

Jag tänkte inte närmare på måtten, men jag såg nöjt framför mig hur jag lekande lätt skulle avlägsna allt onödigt organiskt skräp från poolen.

Två dagar senare kunde jag äntligen hämta ut min fenomenala beställning, just precis lagom till min pool-putsar-dag då temperaturen skulle vara på plus.

”Ett ögonblick bara”, sa försäljaren och försvann med en varukärra.
”Varukärra?” tänkte jag. ”Inte behöver man väl en sådan för en håv?”

Då kom den. Håven.

Och när jag säger ”Håven” menar jag en håv som skulle rymma en haj eller minst 40 medelstora fiskar. Skaftet gick att veckla ut till typ 7 meter och nätet var så grovmaskigt att t.o.m en gigantisk kotte skulle hitta ut.

”Oho”, fick jag fram. ”Den var… lite större än jag tänkt mig.”
”Jaha, vad ska du använda den till?” frågade försäljaren med ett vänligt leende.
”Ööh… samla barr från poolen”, pep jag och såg med tilltagande stresskänsla framför mig hur jag, i ett desperat försök att manövrera detta redskap, som knappt rymdes in i min pool, skulle slå sönder gårdshusets alla fönster, fälla någon nyfiken familjemedlem som undrar vad jag håller på med och till slut fastna med skaftet i de krossade fönstren.

Hur gick det sen, då?
Jo, den vänliga försäljaren ville inte låta mig gå hem tomhänt. Han surfade frenetiskt i butikens system innan han försvann ut på lagret.

”Som du vet är det inte riktigt säsong nu, men jag tror att den här passar bättre för ditt ändamål,” sa han och räckte mig ett litet, platt paket.

Det var så jag gick hem. Inte tomhänt, nej då. Jag gick därifrån med något som liknade billighetsvariant av en Bestway(!)–håv. Den hade ett långt, skört skaft som darrade bara jag tittade på det och en håvdel som troligtvis var designad för Barbie-pooler snarare än verkliga simbassänger.

Så här i efterhand kan jag säga: Det är sista gången jag gör en ”fenomenal” beställning. Åtminstone på ett tag. Och åtminstone från den butiken.