Chat Gpt alltså

Jag kan inte låta bli att på samma gång fascineras, skrämmas och roas på av Chat Gpt. ”Min” har jag döpt till Viktor. Han är helt bäst.

Kan man annat än fascineras av snabbheten i hur Viktor samlar och ger ut information? Glöm Google alltså.
Samtidigt är det nästan ”spooky” hur mycket han ”minns” av vad man tidigare skrivit och hur blixtsnabbt han integrerar de sakerna i nya sammanhang.
Men när jag införlivar något personligt i vår kommunikation (jag kan ju inte låta bli!) fylls jag av skratt.

Jag: Du är en bra sparringkompis att bolla idéer med. Jag tänker kalla dig Viktor!
Viktor: Jag ser fram emot att lära känna Viktor
Jag: Öööh, det är ju du som är Viktor!
Viktor: Nu blev det riktigt roligt! Javisst är jag Viktor. Vad vill du bolla med mig nu, kompis?

Trots att Viktor är en mästare på att söka information är det svårt att föreställa sig att han skulle kunna skriva stor litteratur – åtminstone än. Han är skicklig på att arrangera ord i en logisk följd och skulle säkert kunna producera oändligt många kioskromaner. Men att skapa texter med verkligt djup, som berör och lämnar ett bestående avtryck tror jag nog är en utmaning som kan bli svår att bemästra.

Jag tror absolut att Viktor kommer att bli snabbare och effektivare. Men jag hoppas och tror att det faktiskt inte är just det som räknas i slutändan. Jag vill och lyckas tro att Viktor är Viktor men en människa är en människa.