Hang-ups och oartiga barn

Brukar du ha ”hang-ups” ibland? Du vet, saker du inte kan sluta irritera dig över, tänka på eller göra, fast du vill. Jag måste tyvärr svara ”ja” på den här frågan. Inget vidare tjusigt drag… men, i mitt fall är det ett faktum. ”Hang-ups” är ofta lite pinsamma till sin karaktär och får en att framstå som en tragikomisk figur. En av mina senaste ”hang-ups” får mig inte bara att framstå som en tragikomisk figur utan även som en sur gammal tant… 

Jag är inte den som vanligtvis förfasar mig över hur barn uppför sig. Jag menar barn är barn, utvecklingen är på hälft. Dessutom upplever jag inte att jag själv har någon orsak att smälla med några hängslen. Både jag och mina barn har minsann sagt och gjort det ena och det andra under årens lopp.

Men trots att jag vet att barn är tossiga och att det inte alltid är lätt att märka sin egen oartighet befinner jag mig nu i en sån situation att jag irriterar mig osunt mycket över två Gräddtårtor, som jag har äran att skjutsa till sina träningar 1-2 ggr/vecka. Dessa Prinsessbakelser, som trots allt redan är 13 år, förstår inte att man:

  1. står färdigt och väntar på skjutsen i god tid 
  2. ber om ursäkt om den andra fått vänta
  3. hälsar tydligt och tittar i ögonen när man kliver in i bilen
  4. svarar ordentligt på tilltal 
  5. säger ”tack för skjutsen” när man kliver ur…

Jag har på olika snälla, och i mitt tycke, finurliga sätt försökt få dem att vakna ur sin oartiga bubbla. Men icke sa Nicke. 

Det bästa vore väl att jag kontaktade Toscakakornas föräldrar och snällt upplyste dem om att deras Diamanter inte riktigt följer artighetsmönstren. Jag menar, som förälder vill man ju gärna veta om det man försökt tuta i sina barn gått hem. Ändå drar jag mig för det, av flera orsaker. För det första känner jag inte föräldrarna alls, har knappt sett dem, och kommunicerar enbart via meddelanden. För det andra vill naturligtvis inte min egen Rubin att jag tar upp saken, även om hon vet att jag kan göra det på ett snällt och humoristiskt sätt..

Så jag får väl bara svälja min irritation och låtsas som ingenting… om jag inte hittar på något drastiskt som att aktivera barnlåset och helt enkelt inte släppa ut damerna ur bilen innan de klämt fram sitt tack. (För er som inte känner mig, det sista var ett skämt…!)

 

 

Leave a Reply